det är inte ofta jag kärleksförklarar något eller någon och oftast kan det verka som jag är ganska svart inom mig när det gäller just kärlek. men fan alltså, jag lovade faktiskt min finaste vän i hela världen att en gång, någon gång skulle jag kärleksförklara henne. och varför skulle jag inte kunna göra det? hon är ju världens bästa, finaste, sjukaste, snällaste, underbaraste, snyggaste och roligaste människa jag någonsin träffat. hon har en inställning till livet som är så härlig att se. att vi bara varit vänner i 4 år(?) kan fan inte stämma, för det känns som jag känt dig hela mitt liv. mina livsplaner är med dig, mina telefonsamtal går alltid till dig, mina tårar gråts alltid ut på din axel, mina bästa minnen är med dig och på något stört sätt blir vi ofta uppfattade som att vi är ett par. men så är det ju, det är alltid du och jag, och jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt. du är min livskamrat, även om 10 år om våra liv inte blev som vi trodde och ifall vi någon gång i framtiden inte är på samma ställe så kommer du alltid att vara min kamrat här i livet. vi är så himla olika du och jag, vi har så himla olika värderingar, tankar och åsikter, men ändå någonstans där mitt i allt är vi en och aldrig att jag skulle vilja ha det på något annat sätt. du är så jävla bäst min bästa vän, så jävla jävla jävla jävla jävla bäst. tveka aldrig på det!